MX:s kollegor på besök

MX:s kollegor på besök

Under vårt byggprojekt har c:a 18 st av MX:s kollegor kontinuerligt ställt frågor om allt ifrån ritningar till status i byggprocessen osv. De har dels varit intresserade men också engagerade. Sånt är kul, inte minst när det har känts som en ständig uppförsbacke när det har varit som jobbigast. I någon mån gav jag något tillbaka nu i veckan som gick.

I måndags hade jag (MX) bjudit in mina 18 st kollegor på husvisning med lunch. Av dessa kom 15 st. Lunchen blev en kycklingsallad och var väl inte så intressant, vad som var mer intressant var som vanligt reaktionerna. Det ÄR roligt att visa upp huset! 🙂

Som vanligt tilldrog sig den inre ljusgården mycken imponans, men också tvättnedkastet, belysningen, ljuset, volymen, storleken och takterassen. En av mina kollegor konstaterade att hennes lägenhet var mindre än vår takterass. 🙂

Jag berättade om all tid vi hade lagt ner på planering, budgetering, selektering (av material, byggare osv), all tid om hur nätverket skulle designas, TV-nätet och medianätet. Vidare om allt slit, hur grannarna märkligt nog har betett sig (jag har valt att inte skriva om detta på CoolHouse.se , det skulle kunna fylla många sidor här  🙁   ), hur uppgivet det var efter förra sommaren när jag insåg att i stort sett varje ledig stund den sommaren hade gått till att följa upp bygget. Man får ta det onda med det goda. Emellanåt kan man knyta upp eländet med att berätta om grannarnas beteende och göra ett skämt av det.

En parentes: Det där med grannarnas beteende…
Barnens farmor (min morsa alltså) hämtar våra barn, 6 och 8 år gamla, ibland. Hon hade hört min pojke (8 år) snacka med sina kompisar om våra grannars märkliga beteende, och det är klart, har man en farsa som ganska ofta med stor ironi berättar om än den ena historien, än den andra så färgas man t.o.m. som 8-årig pojke och kanske berättar vidare. Jag ska tänka mer på vad jag säger fortsättningsvis för som jag har skrivit hittills så har vi valt att utelämna våra grannars märkliga beteende och inte skriva om dem här.

Tillbaka till mina kollegor:
När jag med stor ironi berättade om allt nördigt i huset (jag är teknikfreak med ett ständigt flöde av nya affärsidéer som jag inte gör något av och en av dessa har faktiskt på ett väsentligt sätt påverkar infrastrukturen i huset) och berättade att huset har 46 fasta vägguttag 8 st anslutningar för yttre nätverkskameror för nätverk så ådrog det sig viss munterhet.

Att det är skillnad på mäns och kvinnors intresse var det inte heller någon som helst tvekan om. När jag berättade om husets infrastruktur och visade upp de utsedda och dolda platserna i huset som utgjorde kopplingsnav/distributionsnav för olika typer av nätverk, plats för transformatorer till belysningssystemet, plats för knutpunkter för golvvärme och visade upp desamma så flockades männen snabbt runt objekten ifråga, medan kvinnorna inte för sitt liv visade minsta intresse att på plats se ett virrvarr av elektronik, patchkablar och annat ”skoj”. 🙂

Nåja, det var en kul träff i mitt hus och det var roligt att se mina engagerade kollegors reaktioner. Extra kul var det såklart och med den stora grönsaken som jag fick av dem, den passar fint framför något av de höga fönstren i vardagsrummet.