Bakgrund till projektet

HUR VI HAR BOTT DE SENASTE 8 ÅREN
Vi har de senaste 8 åren bott i ett 70-talshus i en attraktiv kommun utmed kusten i Skåne. På vår gata finns det en massa fina gamla hus från 30-talet, det finns två undantag på den gatan och ett av dem är vårt hus och det andra är ett hus från, tror vi, mitten på 60-talet.

TANKAR OM ETT EGET HUS
Vårt nuvarande hus är vårt första hus och som sådant har det fyllt våra behov till största delen, men vi har efterhand kommit på att vi har andra behov. För c:a 5 år sedan kom vi på tanken att vi kanske skulle ta och bygga ett nytt hus som utgick ifrån våra nya behov och önskemål. Vi började då att leta efter en tomt.
Vill man bo någorlunda attraktivt i mitten av den här byn och ändå någorlunda fritt från trafik så visade det sig vara minst sagt svårt att hitta en tomt. Vi inventerade antalet lediga tomter och fann att det endast fanns tre st. Vi tog kontakt med ägarna till var och en av dessa tomter, men ingen ville sälja – i alla fall inte till det pris vi ville betala.

VI HITTADE EN TOMT MED ETT HUS PÅ

För c:a två år sedan fick min fru syn på ett hus på Hemnet. Det var ett hus från 1949 och ingen av oss tyckte väl egentligen att det var så särskilt intressant, men efter ytterligare några veckors funderande så ändrade vi oss och insåg att vi faktiskt skulle kunna göra något av det där huset.
Huset hade ägts av ett äldre par så standarden var därefter. När mannen i det äkta paret dog, så gav kvinnan bort huset till ett tidigare grannbarn som nu var i 60-årsåldern och hon skickade ut det till försäljning nästa omgående därefter. Dom ville sälja huset med friskrivningsklausul för att de sa att de inte kände till husets historia.

FAKTA OM HUSET SOM STOD PÅ TOMTEN

Huset var på 80 kvm + 75 kvm källare av platsgjuten betong och med gjutet betongbjälklag uppåt. Resten av huset var, skulle det visa sig sedan, byggt av blåbetong i bärande lager, tegel som fasad och tegelpannor som tak. Vår tanke med huset var att vi kanske skulle kunna bygga om/till det för att på så sätt komma närmare vårt drömhus.

Vi misstänkte att det var byggt av blåbetong, men besiktningsmannen från Anticimex sa att det minsann inte alls var så. Vi trodde lik förbaskat att det VAR blåbetong i det pga att det var vanligt på den tiden då huset byggdes, så vi tog dit en som vi visste var en nitisk besiktningsman (BP), samme man som besiktigat det hus vi redan bodde i. Han om någon borde ju kunna säga om det var blåbetong eller ej.
Det behövdes inte mer än två minuter av snabb okularbesiktning förrän BP bekräftade vår misstanke.
Vi köpte huset i alla fall och trots friskrivningsklausulen. I värsta fall kunde vi betrakta fastigheten som en tomt och som sådan var priset ändå attraktivt för att vara i den här byn.

KULTURMILJÖPROGRAMMET – EN BROMSKLOSS
I vår kommun så har kommunen låtit några studenter göra en inventering av husbeståndet och därefter klassificerat dem i en tregradig skala, uttryckt i form av färger;

* rött – inga ändringar får göras med huset. Huset ska bevaras.

* vitt – ”fritt fram” att göra vad man vill med huset (dock med normala godkännandekriterier)

* gult – ett slags mellanting där man ska vara varsam om man vill bygga om och helst ska allt göras på baksidan av huset

Det är väl ok om man har ett kulturmiljöprogram så länge man har viss urskiljning och inte av snudd på slentrian låter en alldeles för stor andel av husbeståndet få restriktioner på sig. I denna kommun fanns det till 1905 ett tegelbruk som gjorde ett speciellt tegel som, såvitt jag förstår, var felbränt så att det gula teglet hade stora partier av grönt i sig. Det finns en hel del hus i denna by som är gjorda av just detta tegel. Jag har full förståelse för att kommunen vill behålla dessa hus för framtiden, däremot har jag minst sagt svårt att förstå vad såväl vårt hus i blåbetong från 1949 (långt efter epoken med det speciella teglet) eller hus i mexitegel från 1970-talet kan vara för något att spara åt eftervärlden. Nåväl…

Huset vi var spekulanter på var ”gulmarkerat” så vi hade tagit reda på vad som gällde innan vi köpte huset. Vi pratade med stadsarkitekten om detta märkliga regelverk och vi fick då veta att det nog skulle vara lättare att få rivningslov än att få lov att bygga om. (!!!!!!!!)

Samtidigt fick vi veta att just vårt hus nog i och för sig skulle kunna få ombyggnadslov.

ARKITEKT GJORDE FÖRSLAG TILL OMBYGGNATION
Vi letade då upp en arkitekt och valet föll på en Lundafirma som heter Zoom Arkitekter. Inte för att det var firman vi föll för utan för att det där fanns en prisbelönt arkitekt (OL) där som hade fått pris dels för ett kallbadhus som han hade ritat i en intillliggande by, dels ett funkishus som han delvis hade ritat om i vår by och fått pris för.

Vi ville ha en arkitekt som förstod våra behov och som kunde omvandla det till en funktionell och cool design. (Det ska i sammanhanget nämnas att det inte endast var OL som var inblandad i våra inledande diskussioner utan även en JS samt en RG.)

Vi fick snabbt ett bra förtroende för OL & Co och vi tyckte att de mycket väl levde upp till de förväntningar vi hade. Jag är övertygad om att man hade kunnat få ritningarna billigare någon annanstans, men vem vet vad vi hade fått för design då istället!? I vilket fall som helst så ritade killarna på denna arkitektfirma om vårt hus och lade till några funktioner som vi inte kunde få med det befintliga huset. Någonstans på vägen så gick arkitekterna vidare och bildade ett eget företag som de kallade för Reform Arkitekter vilket nu finns i Malmö.

ANSÖKAN OM BYGGLOV
Kötiden till bygglov i denna kommun var enligt kommunens websajt två veckor, men när vi lämnade in ansökan fick vi veta att det nog skulle ta en månad, denna tid blev sedan framflyttad flera gånger tills vi var uppe i sju månader. Då fick vi besked om att ombyggnadslov inte skulle beviljas. Gissa om vi var förbannade just då.

UNDERSÖKNING AV RADONHALTEN
Ungefär parallellt som bygglovet malde i beslutskvarnarna på kommunen, så ville vi utröna hur mycket radon det fanns i fastigheten för BP hade sagt att det var överdrivet det där med blåbetong och dess ev. farlighet. För att se hur mycket radon som fanns i huset så tog vi kontakt med ett av SSI (Statens Strålskyddsinstitut) ackrediterat laboratorium. Det finns några sådana i Sverige, vi valde ett som heter Independia Control och som ligger i Göteborg. Hela listan hittar du på Radonguiden. Först gjorde vi en indikativ korttidsmätning mha Independia Conrtol, denna mätning indikerade mycket låga radonhalter, varpå vi beslutade oss för att göra en långtidsmätning.

En långtidsmätning tar tre månader att göra och den måste infalla inom ett visst intervall på vinterhalvåret.
Resultatet av långtidsmätningen blev ett årsgenomsnitt på 120 Bq/m3. Den nationalekonomiskt satta gränsen där man kan få bidrag är 200 Bq/m3 och år. Över det värdet så kan man få max 15000 SEK i ersättning för att åtgärda problemen.
(Det ska understrykas att många säger att gränsen 200 Bq/m3 och år är just en nationalekonomisk gräns som inte har ett dugg med hälsa att göra utan är satt efter att staten inte har råd att ge bidrag till alla hus med blåbetong i sig (sen kan man såklart undra varför staten alls ska ge bidrag till det egentligen? Hmmm…). En annan sak som bör nämnas att radon också kan komma från marken så även om ett hus inte är byggt med blåbetong så kan det innehålla radon i alla fall, vilket då alltså kan läcka in från marken.)

Vår uppmätta siffra sa inte oss så mycket så vi gjorde en extra mätning i vårt eget 70-talshus för att få en känsla för hur höga värdena är på ett hus som är ”normalt”. Resultatet från den mätningen var <60 Bq/m3 och år. Det värdet var alltså lägre än de kunde mäta så som referens dög det inte till något, annat än för att ”utesluta” att det fanns markradon i marken här.
Eftersom det uppmätta värdet i blåbetonghuset var så pass lågt så övervägde vi än mer att bygga om huset och samtidigt med detta byta ut blåbetongen mot ett friskt material, personerna på Independia Control hade nämligen sagt att det var högst troligt att blåbetongen endast satt i ett skikt som isolering. En initial kontakt med en byggare sa att detta inte skulle behöva kosta så mycket att byta ut. Hmmm…

För att vara mer säkra på värdena så hyrde vi in en ackrediterad besiktningsman från Independia Control som kom in i huset med sina mätinstrument och han sa att det minsann inte fanns någon blåbetong där för hans instrument gav inga sådana indikationer. Vid det läget var vi ju snudd på 100% säkra på att huset visst var byggt av blåbetong (och BP hade ju sagt det också) så vi sade till besiktningsmannen att sågborra i väggarna för att instrumenten skulle kunna mäta ordentligt (det finns ju tapet som tar bort en del av radonet). Då såg han att det inte endast var ett isolationslager som var blåbetong, utan det var i bärande lager.
Det var inte så kul…

Ungefär samtidigt fick vi besked om att ombyggnadslov et inte hade beviljats pga kulturmiljöprogrammet. Vi fick också besked om att om vi ville så skulle vi sannolikt istället beviljas rivningslov om vi valde att söka det.

OMTAG, NYTT TÄNK MED DELVIS GAMLA IDÉER
Efter att ha surat en tid så tänkte vi efter och kom på att det egentligen var bra att vi inte fick bygga om, för nu talade allt emot en ombyggnation, dvs såväl radonet som kulturmiljöprogrammet.
Med våra grundläggande tankar i behåll så gick vi åter igen till arkitekten och bad dem rita ett nytt hus till oss. Nu kunde vi göra i stort sett som vi ville, utan hänsyn till vare sig kulturmiljöprogram eller begränsningen av en befintlig byggnad. Arkitekten tog fram ett nytt förslag som baserade sig på våra grundläggande tankar, men som hade en mycket mer funktionell, modern och cool design. Ett av våra krav var att vi ville behålla källaren och så blev det.
Därefter sökte vi rivningslov och nybyggnadslov och eftersom vi i det läget redan hade stått i bygglovskö i åtskilliga månader så blev vi lovade att vi inte skulle behöva börja om och istället få skyndsam behandling. Hmmm…
In alles, inklusive hanteringen av ombyggnadslovet, tog det 8,5 månader för att komma från första dagen i bygglovskön till ett färdigt och godkänt nybyggnadslov.

Vår resa skulle äntligen börja, trodde vi…